Att skratta är livets medicin

Ibland så undrar och funderar jag lite mer än andra dagar och idag är en sådan dag, eller snarare sista tiden.
Att man har det så förbannat bra i jämnförelse med andra i ren allmänhet alltså, inte bara vi utan så många andra, men ändå så ska det alltid klagas på nåt.


Och visst jag är likadan, ser jäkligt lätt på det negativa istället för att koncentrera sig på det positiva. Jag har ingen annan än mig själv att skylla att jag är sån. Har alltid varit en sann pessimist , och sätt det negativt i de flesta situationer, för då kan det ju inte bli sämre eller hur?


Men visst det är säkert bättre att vara postitivt lagd , varför gå och tro att allt kommer bli negativt? varför gå och oroa sig i onödan? Att ta smällen när den kommer!


Och jag beundrar dessa männsikor som ser det ljusa i allt, men jag är inte sån!

Sen är jag ingen ledsen person som inte vågar att göra nåt utifall det skulle hända nåt negativt, tvärtom jag chansar och går det åt helvete så gör det!


Men jag gillar att planera och bestämma, och det sistnämnda är en av mina svaga sidor hos mig själv, för det är inte bra att alltid vara den som vill bestämma och sen kanske även bli sur om det inte går ens väg. Det är nåt att bearbeta, nåt jag bearbetar hela tiden.

Att jag tycker om att planera ser jag inget negativt i egentligen men såklart går det till överdrift så kan det ju givetvis skapa lite problem . Jag vill vara förberedd och tycker väl inte om spontana saker och det är väl iof lite tråkigt. Men jag försöker att släppa planeringstyglarna mer och mer och det går sakta men säkert.


En postiv sida hos mig själv är att jag bryr mig om andra männsikor, vill att alla ska må bra och känna att livet är tillfreds. Men det är inte alltid så lätt att hålla det humöret uppe när man stöter på personer som inte vill ha den hjälpen. Och det är klart att det ska dom ju själva få bestämma om dom vill ha min "hjälp" eller inte. För det är svårt att muntra upp en person som inte vill bli uppmuntrad utan istället begraver sig i sig själv.


Sen finns det de personer som vill ha "hjälpen" där man kan sitta och skratta och ha det roligt ihop och lämna alla beskymmer åt sidan för dessa minuter som man umgås.

Att visa att man kan ha roligt fast man kanske har ont eller att man mår dåligt inombords. För att skratta är den bästa medicinen för allt.


Att kunna skratta , att känna att man är glad om det bara är för nån sekund , att man tillåter sig själv att glömma bort för en stund att man inte riktigt mår bra. Det är viktigt mina vänner!


Att jag skriver så här idag kanske beror på att jag mår väldans bra just nu och har åkt en liten del av livets berg och dalbana, men banan är långt ifrån slut än , jag har många upp och nergångar kvar innan resan är slut.

Att jag har varit med om dessa långa nergångar men kravlat mig uppåt igen och igen, tack vare ett enormt stöd från familj och vänner.


Sen är det fruktansvärt tragiskt för dom personer som inte har ett sånt nätverk som jag har , att dom klarar sig ur bergochdalbanan är beundransvört, För tänk vilka starka personer det måste vara som kravlar sig uppåt om och om igen med egen kraft. En stor eloge till dom!


Vet inte varför jag skriver ner detta egentligen, men det kändes som om jag var tvungen att lätta mitt hjärta. För hur det än är så stämmer alltid klychan, " Det finns dom som har det sämre".


Hoppas att ingen tar illa vid sig nu ang det jag har skrivit, detta är mina tankar och funderingar.



Kram till er alla